Du fick mig att tänka, tack

Igår när jag gick till bussen från krogen så gick en tjejkompis med mig, hon hade fått i sig lite men jag visste att hon var i ett bra sinnestillstånd. Hon är superglad för att jag och Nicklas ska flytta ihop, hon tycker det är det bästa som kan hända och jag är så lycklig att hon är lycklig för min skull, för jag vet att man kanske inte alltid är det...men iaf. Hon berättade en sak för mig som fick mig att tänka..hennes mamma är döende, hon går hemma och väntar på att sin stackars mamma ska dö. Hur hemskt är inte det och där går jag och berättar allt bra om mitt liv och jag fick såna skuldkänslor. Men då sa hon att jag inte skulle känna så, att jag skulle vara lycklig och att jag är stark som vågar flytta och allt. Och att man ska leva i nuet och att man ska ta vara på det som gör en lycklig...och Nicklas, du gör mig lycklig. Varje dag och varje minut. Även fast vi inte är med varandra varje dag, även fast jag inte får dina kramar så gör du mig lycklig. Du är den jag vill vara med och att flytta ihop med dig är det bästa som hänt mig. Jag tar vara på min lycka, och jag vet att jag kommer flytta ifrån en massa människor, min familj, mina vänner...men hörrni..jag kommer ju och hälsar på och jag älskar er alla lika mkt iaf. Men jag tar vara på min lycka.
Sen sa hon att jag skulle uppskatta min mamma...och de gör jag verkligen. Visst kan mammor vara pain in the ass sometimes men tänk om...tänk om du vore den som väntar hemma på att din mamma ska dö, se henne lida. Ta vara på dagen och aa...jag lärde mig något av henne, på dom 5-10 minutrarna som vi pratade. Tack.

Nicklas; jag älskar dig <3