Storstads chick eller lantis donna?

Jag är verkligen en lantis! Både min mamma och min pappa bor i hus på landet, bussavstånd till någon som helst civililsation eller iaf bil. Jag har hela mitt liv bott i en stad, tills nu, 2009 när min pappa och hans fru hittade ett jätte fint hus som dom hyr nu. Jag trivs i huset men man märker hur bortskämd man vart med att alltid kunna cykla eller gå till det man ska till. Och jag tror att den sidan i mig vill fortfarande ha så..och de känns skönt att lägenheten i Linköping INTE ligger på landet! Det är ganska centralt och man kan gå eller cykla till skolan, som är bra, beroende på väder och tid. Tycker inte rikigt om att vara beroende av en buss, eftersom jag inte har körkort, men det sporrar mig inte att skaffa det, för jag har inte råd eller känner att jag vill lägga ner tid på det heller.

Men själva gerjen med hela detta inlägg var väl att jag hellre bor i en stad än på landet, men att bo på landet har sina fördelar med. Man har ett hus som man får göra som man vill med, det är tyst när man ska sova och de är mörkt. Man kan väsnas hur mkt man vill, eftersom grannarna troligen INTE kommer säga till. Det finns bra saker med:)